Tänkte att jag skulle ge mig in i detta träningsträsk som under de senare åren uppstått på sociala medier och på gymmen. Fysisk aktivitet och träning är hetare än någonsin, lagom räcker inte längre utan träningen ska vara en livsstil som ska visas för alla på samtliga sidor där statusar, bilder och blogginlägg publiceras med hel beskrivning utav träningspasset, vad man åt innan och efter samt vilken nyans av gult ens kiss har efter ett tufft träningspass. Nä. Skämt åt sidan. Men visst är det lite på det viset? Jag kastar inte första stenen eftersom även jag finner stor tillfredsställelse i att lägga upp en träningsbild på instagram och se hur likesen trillar in. Lite perverst.
Ständiga diskussioner angående vad som är rätt eller fel pågår såväl på lekmannanivå som hos oss blivande hälsoförespråkare. Det senaste är cross fit, vilket jag tror kommer bli anledningen till min blivande karriär (som sjukgymnast som fixar folk alltså). Själva träningsformen, där man på hög intensitet ska göra tekniskt svåra övningar, har jag mycket stor respekt för. Det är bara det där när folk som aldrig tidigare tränat ger sig på denna typen av komplex träning som jag blir lite illa till mods. MEN det funkar väldigt bra för många och de som skadar sig gör det pga dålig teknik, inte för att träningsformen är kass.
Som blivande sjukgymnast och således förespråkare för hälsa och välmående vill jag poängtera att det finns lika många välfungerande träningsformer som det finns tränande människor och att fysisk förmåga inte nödvändigtvis måste likställas med hälsa. Ju fler som tänker på det viset desto fler hälsosamma och alldelesgenomlyckliga människor kommer vi möta på gatan.
Måste lära mig hålla en röd tråd.
