Exponerad

Att stå inför en publik och inte komma på vad man ska säga. Som den där drömmen där man går till skolan och glömt ta på sig byxor. Att hälsa på någon ny och vara långsam med att säga vad man heter, vadåharduglömtdittegetnamneller?!
Alldeles naken och någon som går med försroringsglas och belyser alla ens skavanker. Någon som plötsligt vet allt.
Så känns det.
Och trots att inget har förändrats så har allt vänts uppochner.

Kommentera här: